Ska prata på Enskede Fotoklubbs möte på tisdag och jag har suttit i några dagar nu och funderat på det här med bildspråk. Det är ju någonting man har på ett omedvetet plan men att sätta ord på det är inte det lättaste. Det är inte heller helt lätt att skilja på bildspråk, bildstil och bildsyn... och de smälter ju samman och påverkar varandra så - vad är vad?

 

För att gå till grunden med det hela har jag suttit och googlat och bläddrat i mina fotoböcker här hemma. Samt tagit mig en ordentlig funderare på vad just jag har för bildspråk och stil.

 

Bildstil för mig handlar delvis om hur man föredrar att fånga sina bilder - dokumenterande eller uppstyltat, med tele eller vidvinkel, nära eller utifrån - och om hur man väljer att presenterar sina bilder - dvs. hur man redigerar sina bilder. Personligen tycker jag om naturliga, oposerande bilder (även om jag kanske vid porträtt hjälper mina kunder att hitta de där naturliga poserna...) och har en förkärlek till ökad kontrast, svärta och anad vinjettering.

 

Och jag älskar sepia!

 

 

 

 

Hur jag ser på en bild beror helt och hållet på vad det är för bild. Ska den framhäva motivet så smickrande som möjligt? Låta motivet hjälpa till att förmedla en känsla? Förstärka en text? Illustrera en syn eller åsikt?

 

Det jag tittar på är kompositionen, hur ljuset faller, exponeringen, uttrycket, känslan... Bilder kan vara utmärkta på så oändligt många olika sätt! 

 

När det handlar om bildspråk, då tänker jag mig att man menar hur man väljer att framhäva eller rama in sitt motiv, hur man väljer att komponera sin bild och vilka "regler" man väljer att följa - eller bryta. Att ha ett helt unikt eget bildspråk tror jag är väldigt svårt - bryter man för mycket och för ofta mot reglerna så kanske bilderna ger helt fel intryck. Kompositionsreglerna har ju en lång historia som härstammar från måleriet och grundar sig på hur vår hjärna uppfattar bilder.

 

 

 

 

 

Personligen är jag väldigt förtjust i linjer, balans och utrymme. Jag tycker inte om att stänga om mitt motiv utan ger dem gärna utrymme åt något håll - men sällan lika mycket åt alla håll. Jag älskar när jag får jobba i miljöer som erbjuder mycket linjer i många former.

 

Jag tycker att vår kropp har utomordentligt mycket linjer som är roliga att jobba med. Förmodligen därför jag gillar bilden här högst upp så mycket, ja förutom det faktum att hon har ett helt underbart leende och utstrålar ett sådant lugn :-)

 

Ju mer jag funderar på de här olika bildbegreppen desto mer nyfiken blir jag. Jag skulle vilja snacka mer om sånt här! Är det någon annan som känner så?

 

Stötte på en blogg som jag kommer att komma åter till: http://fotojournalistik.blogspot.se/ Han har mycket klokt att säga! Sen tänkte jag tipsa om en bok som jag gillar: "Visual poetry" av Chris Orwig.