jag, klockan åtta på morgonen

 

 

Jag är hemma igen efter min träningsmånad, fylld av energi och motivation. Jag känner mig stark och hälsosam och i bättre form än på länge länge. Och nog var det underbart att komma hem - till en Erik som stod och väntade på flygplatsen med rosor i hand... alldeles alldeles underbar...

 

Men här hemma är det småruggigt och mörkt och blött. En stark kontrast till min senaste tillvaro. Väldigt mycket november här - fast det ju bara är sista oktober än... Vet inte hur jag känner inför det... antar att jag inte kommer se så mycket av vädret, med tanke på hur mycket jag har att ta itu med nu....

 

Det var dock inte utan saknad imorse efter den där uppdukade frukostbuffén och alla trevliga och intressanta människor som man hade till bords varenda måltid. Mest av allt saknar jag Ansie och hennes goa familj! Vi hängde ju ihop som ler och långhalm, hon och jag. Och deras lilla Andrea blev jag ju bästis med...

 

Erik stack rätt snabbt söderut och lämnade mig själv i lägenheten!! Vi fick typ tolv timmar tillsammans innan... Det är till att vara min tur att vänta på honom nu då...