Jag fotar rekordmånga bröllop denna sommar och ska ju även gifta mig själv, så det blir rätt mycket tänk kring bröllop och just såklart bröllopsfotografering. Jag lär mig någonting av varje bröllop och brudpar som jag fotar. Oftast går jag därifrån med en sån där härlig känsla av att Allt Gick Så Bra men självklart händer det också att den känslan inte riktigt infinner sig och då får jag grubbla på Varför inte.

 

Svaret är oftast en blandning av bra eller mindre bra planering.

 

Jag brukar alltid tipsa mina brudpar att se till att det finns pauser i deras dag. För det oförutsedda. För mat- och kisspaus. För andningspaus. När man har tid på sig är alla lugna (inklusive jag!) och inget glömt bort och allt blir bara sååå bra.

 

Många tycker ofta att 1.5 timmas fotografering låter så länge, att det nog räcker med en halvtimme-timme... - men sanningen är att man behöver hinna landa i stunden innan de där naturliga, avslappnade bilderna hittar fram. Och det är ju dem man vill ha!

 

Sen spelar såklart ljuset en rätt viktig roll också... men det är en annan historia :-)

 

Igår fotade jag ett par vid stadshuset precis den där tiden då ljuset egentligen är som värst - mitt på dagen. Vi hade bokat in 1.5 timmars porträtt men var i princip klara med alla bilder både de och jag ville ha redan efter en timme. Hur kom det sig?

 

Stadshuset är en underbar plats att fotografera på oavsett tidpunkt på dagen; för det finns alltid skugga, tak och vackra, lugna bakgrunder. Och där är så mycket folk så att man glömmer att de är där :-) Men en annan sak som jag nog tror spelar in var att fotograferingens planerade sluttid ändå var en halvtimme innan deras vigsel (eftersom jag skulle iväg och fota ett annat bröllop). Så det var verkligen ingen stress. De hade det där lugnet redan från början.

 

De hade ju tid att vara nervösa efteråt! 

 

Så, ett tips till er brudpar därute - något som jag själv också tagit till mig - är att ha många och lite längre pauser mellan huvudpunkterna! Det blir bara helt enkelt så mycket bättre då. Lugnare. Och man hinner känna och njuta av att det är idag som man blir äkta makar.