jag, klockan åtta på morgonen

 

 

Jag är hemma igen efter min träningsmånad, fylld av energi och motivation. Jag känner mig stark och hälsosam och i bättre form än på länge länge. Och nog var det underbart att komma hem - till en Erik som stod och väntade på flygplatsen med rosor i hand... alldeles alldeles underbar...

 

Men här hemma är det småruggigt och mörkt och blött. En stark kontrast till min senaste tillvaro. Väldigt mycket november här - fast det ju bara är sista oktober än... Vet inte hur jag känner inför det... antar att jag inte kommer se så mycket av vädret, med tanke på hur mycket jag har att ta itu med nu....

 

Det var dock inte utan saknad imorse efter den där uppdukade frukostbuffén och alla trevliga och intressanta människor som man hade till bords varenda måltid. Mest av allt saknar jag Ansie och hennes goa familj! Vi hängde ju ihop som ler och långhalm, hon och jag. Och deras lilla Andrea blev jag ju bästis med...

 

Erik stack rätt snabbt söderut och lämnade mig själv i lägenheten!! Vi fick typ tolv timmar tillsammans innan... Det är till att vara min tur att vänta på honom nu då...

 

 

 

 

 

 

Här får ni en riktig bildbomb från förra helgens utflykt! Jag, Ansie, hennes man Mattias och deras söta Andrea körde hyrbilen på den branta, slingrande vägen som leder upp och sedan ner till den underbara Mascadalen. Där hade jag tänkt att vi skulle fika på det mysiga cafét som turisterna inte brukar hitta till men tydligen hade ägaren valt att ta en riktigt lång sovmorgon denna dag så det var och förblev stängt. Vi slog oss istället ner på en trapp och åt lite medhavd frukost! Miljön där är helt otrolig. Älskar det stället!  

 

 

 

Surf surf surf - så himla härligt ser det ut! Dock skulle jag ha jättesvårt att komma upp på brädan... man måste typ kunna hoppa upp till stående från liggande... Det var länge sedan det kunde "hoppas" här...

 

Men fota det är också roligt :-) Tycker att det är rätt trist att sola men om man får något att göra samtidigt - som att fota - känns det ju inte lika tråkigt! Dock önskade jag mig mitt 70-200 här, 135-an kommer man inte så nära med...

 

Det här är alltså min utsikt oftast när jag väl tar mig ut och solar. Surfare. Då fläktar det alltid skönt! Dessutom är det rätt härligt att sitta på kalkstensbottnen när det är lågvatten och då och då få vågor över sig... Föredrar det framför sandstrandbad faktiskt. 

 

 

 

 

 

 

 

Igår vid elva på kvällen drog jag på mig mitt robotben (en knäortos som avlastar från artrosen), mina salsabyxor (som har smarta fickor på benen) och min salsatopp som det var länge länge sedan jag kände mig fit nog att ta på mig. Sen hoppade jag upp på cykeln och cyklade inåt landet tjugo minuter för att gå på konserten med den stora salsaorkestern El Gran Combo! De skulle inte börja spela förrän halv ett på natten hade jag fått höra så jag tänkte att det inte vad någon idé att komma tidigare. Jag var inte ensam om att dyka upp sent, såklart - vi är ju i Spanien...

 

I mina salsabyxors fickor hade jag cykelnyckeln, hemmanyckeln, pengar, alvedon och biljetten. Tröjan som egentligen inte hade behövts för det var en riktigt ljummen natt virade jag runt midjan. Sen begav jag mig in i konserthuset och havet av människor som samlats där. Ett annat bra salsaband spelade och snart omgavs jag av diggande salseros :-)

 

Första tio minutrarna stod jag själv och smådansade på stället. Sen blev jag uppbjuden av en Victor som hade riktigt skön taktkänsla och musikalitet i sina moves. När han fick veta att jag hade pojkvän ursäktade han sig dock med ett ärligt "jag vill helst att tjejen inte har det" haha :-) jaja, tänkte jag och önskade honom lycka till i jakten! Lite senare träffade jag på honom igen och eftersom han uppenbarligen inte hade hittat någon singeltjej så drog han med mig fram mot scenen och sen stod vi där - typ fem meter från sångarna - och dansade oss igenom hela konserten. Bästa sättet att uppleva en konsert är ju faktiskt att dansa sig igenom den :-) Skönt nog var det för trångt för några utsvävande stylingmoves (som är rätt krävande för fotleder och knän) så det var bara mysig rytmisk diggar-dans (så att man inte hinner bli stel och känna av att man har ont i lederna) som avbröts av lite jublande och handklappande ibland när bandet gjorde något roligt. Alla favoritsånger från dem spelades och de var grymma! De firade 50-årsjubileum så det var ena riktiga ess som stod där och sjöng och spelade för oss. Jag kunde knappt fatta att jag dansat i dryga tre timmar när jag cyklade hem klockan tjugo över tre på natten.

 

Bästa salsaupplevelsen på lääääänge lääääänge... Minns inte ens när jag dansade salsa innan dess.. Det är lite illa... Ska verkligen försöka ta mig ut och dansa kubansk salsa när jag kommer hem. Det är så skönt att få svänga på höfter, rulla på torson, skaka på axlar och göra de där små rytmiska kasten med huvudet då och då när det passar i musiken... 

 

 

 

Häromdagen träffade jag mina gamla salsakompisar på stranden och däribland den här charmiga pojken som jag även fotade sist jag var här. De sammetsbruna ögonen glittrade lika busigt denna gång och han var en fröjd att busa med!

 

Dagarna går så snabbt nu! Snart är min månad i solen över!! Alltid med blandade känslor - vill ju hem till Erik såklart, och till mitt fotograferande, men samtidigt är det så skönt att vara här och träna hela dagarna, läsa böcker på löpande band och cykla omkring överallt!

 

Här kommer lite soliga strandbilder :-) så ni blir lite avis där hemma i höstmörkret... eller har det kommit snö nu?

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit här två veckor och jag känner mig starkare, smidigare och snyggare haha :-) Jag kan utan problem stå i plankan en hel minut, jag tycker att inflammationerna i fotlederna gått ned något och jag upplever att jag har mindre stelhet och smärta än när jag kom. Jag tycker också att håret och naglarna blivit starkare! Jag tappar inte lika mycket hår nu och jag njuter av mina gammelrosafärgade naglar som är långa och fina! 

 

Jag minns när jag var här på Vintersol för dryga två år sedan - då hade jag med mig rullstolen och kunde inte vara med på lika många grupper samt gick med inflammation i ena knät hela vistelsen. Jag tog fortfarande kortison i tablettform vilket gjorde dels att kroppen samlade på sig vatten och dels att blodkärl väldigt lätt gick sönder. Så jag hade alltid blåmärken eller något blodsprängt öga. Tala om att jag kände mig skruttig då!

 

Det känns sjukt bra att jag är så pass mycket bättre nu! Jag njuter av varje sekund här! Dofterna, ljudet av vågorna, de ljumma kvällarna, den vackra morgonsolen, den härliga strandpromenaden, sanden, språket... och så njuter jag av den trevliga gruppen som är här på Vintersol och tränar nu! Det finns många härliga människor att lära känna lite bättre :-)

 

Hörs igen om någon dag eller så! Det ska snöa i Stockholm har jag hört... Jag har det bra jag! 

 

 

 

Jag har haft en jätteskön helg här i Los Cristianos. Tapas på fredagen, en lugn tvätta-och-fixa-och-kurera-bort-det-sista-av-förkylningen-dag på lördagen och en riktigt härlig utedag hela söndagen.

 

Min utesöndag började med marknad, sedan blev det en fika med en kompis som fortfarande bor och jobbar på Vintersol och efter det skulle hon surfa så då hämtade jag 135-milimetern och tog massa bilder. Lite solning blev det också, med en bra bok såklart. OCH så hittade jag de här fina flip-flopsen! Eller "cholas" som de kallas på spanska. Älskar flip-flop, men har - som med alla skor - svårt att hitta min storlek (utan gliter och tecknade figurer). Nu råkade jag gå in på en surfshop som hade flera charmiga exemplar till barn! LYCKA! Storleken var 32-33 på de jag köpte :-)

 

Idag satte träningen igång igen och jag körde på för fullt i och med att förkylningen är borta nu. Så just nu är jag skittrött... Det blir nog en film på datorn och sen soooova... Får visa lite fler bilder i nästa blogg...

 

 

 

 

 

 

 

Här brukar jag sitta och njuta av solnedgången! Den här bilden tog jag i förrgår. Jag tar mig omkring rätt lätt i och med att jag fått låna cykel, men just denna strand ligger bara precis stranden bredvid Las Vistas som vi har precis framför Vintersol. Det är ljuvligt att ta ett kvällsdopp vid den tiden (typ runt sju). Mitt i natten - som jag gjorde i helgen - är också otroligt härligt. Havet är lugnt och känns inte kallt alls.

 

För er som inte känner till hela historien bakom Teneriffa och Vintersol så tänkte jag göra en sammanfattning ikväll!

 

Jag fick komma till Vintersol första gången när jag var sju år. Då hade jag haft barnreumatism i fem år ungefär. Jag hade med mig mamma och lillasyster och det var tre veckor i värmen som gällde då, för barn. Då fanns inte Las Vistas-stranden utan där var bara massa svarta stenar (och många fina snäckor att plocka).

 

Sedan dess har jag varit på Vintersol som patient mer än fjorton gånger, om jag inte missat någon gång...Ungefär varannat år har jag fått beviljat rehabilitering, ibland oftare. När jag fyllde sexton kom jag hit utan mamma och bodde ihop med Ansie (som är med mig nu!). Jag och Ansie har även kommit hit på fondmedel en gång och då bodde vi i hamnen och promenerade till Vintersol varje morgon.

 

Jag gjorde en praktik på Vintersol under termin fem när jag pluggade till arbetsterapeut och sedan fick jag mitt första jobb som arbetsterapeut här - då var jag tjugosex år och hjärtekrossad (men det är en annan historia). På den vägen kom jag att bosätta mig här under fyra år. Tre av de åren var jag tillsammans med Pietro, en italienare som jag mötte på stranden där jag brukade sola och jonglera på fritiden :-) 

 

Under de fyra åren jag bodde här jobbade jag inte bara som arbetsterapeut. Jag jobbade även som spanskalärare på Svenska Skolan och hade kurser i spanska för vuxna, jag jobbade två dagar i veckan på flygplatsen (MyTravel, som nu heter Thomas Cook), hade salsakurser ibland, hade teckningskurs privat samt startade eget och jobbade som bröllopsfotograf för Svenska Kyrkan. Under en period vad jag sjukskriven och passade då på att ta körkort.

 

Så ni förstår att jag har massor av olika minnen från många olika platser här! Att ha Ansie här med mig denna gång gör att många av våra gemensamma minnen ploppar upp. Det är jättemysigt :-)

 

Att jag flyttade tillbaka till Sverige berodde på många saker. Bland annat saknade jag årstiderna och sedan kändes det som om jag gärna ville stadga mig lite närmre mamma. Plus att jag kände att det var väldigt svårt att utvecklas kreativt här. Dels saknade jag inspirationen och dels var det ont om kurser eller utbildningar. 

  

Och på den vägen är det :-) Men Teneriffa kommer alltid att kännas som "hemma" ändå. Jag kommer alltid att längta hit. Så jag njuter av varje dag nu! Tar vara på stunderna. Nu ska jag ta vara på den varma kvällen och sätta mig på min terass och läsa lite! God kväll!

 

 

 

 

 

Och Ansies och min hörna ser ut såhär (min är till höger):

 

 

 

 

 

Men på helgen får vi vila från gruppgymnastiken och istället så slog Ansie och jag oss ned under trädet för att spela Carcasonne - mitt favvobrädspel. Där satt vi och njöt av halvskuggan och ljudet av vågorna som slog upp på stranden...

 

Efter pinngruppen har jag sjukgymnastik. Får någon typ av el-behandling på frakturen för att den ska läka snabbare. Sedan brukar jag självträna i gymmet. De har grymma supermoderna maskiner... får ta bild på dem och visa, missade det... Men i princip så innebär det att jag kan stå i en och samma maskin och träna igenom hela kroppen! Helt suveränt.

 

Efter gymmet är det dags för mattgrupp styrka. Också denna grupp är riktigt tuff! Katri kör hårt med oss! Helt omöjligt att undvika grymma magmuskler om man går på hennes pass! Här håller vi till då :-)

 

 

 

Sen är det lunchbuffé på utomhusterassen. Och efter lunch så smörjer jag in mig med solskyddsfaktor 15, slänger ner en handduk och en bok i en påse och kastar mig iväg på cykeln med min havspool i sikte. Där får jag sedan en liten skön paus för att sola och läsa medan det fläktar skönt. Innan jag cyklar tillbaka simmar jag trettio minuter i havspoolen som självträning nummer två.

 

Väl tillbaka hoppar jag i någon av dessa pooler för att ha vattenaerobics. Vilken jag väljer beror på hur varmt det är. Oftast blir det den precis här under som är 26 grader. Den andra är 34 grader! Blev den poolen igår när det faktiskt regnade lite sött medan vi gympade :-)

 

 

 

Ja så ser mina dagar ut här. Efter middagen är alla rätt utmattade och det händer inte så mycket mer. Man sitter och snackar på terassen. Kollar (förhoppningsvis) sina mail i biblioteket (uppkopplingen är rätt kass) eller lägger sig och läser en bok. Jag brukar ta ett kvällsdopp i solnedgången ibland, eller bara en cykeltur längs stranden.

 

Som vanligt möts jag av minnen då och då. Platser jag gått på så många gånger, platser där livet slog in på en annan stig, platser som såg annorlunda ut då. Ansie och jag har ju varit här tillsammans förut några gånger, för länge sedan. Vi upplevde till exempel vår första fylla här nere som sextonåringar :-) Vi minns båda den där palmen som vi låg och tittade upp i och kände hur världen snurrade...

 

Så ni förstår att jag har det himla bra. Jag är verkligen lyckligt lottad som får chans att åka på såna här statligt bekostade rehabperioder.

 

 

Det har varit galet mycket inför resan, men nu är jag äntligen här! På min gamla ö :-) Mitt andra hem. Och det är värmebölja. Jag smälter bort. TIdvis kreverar. SÅÅÅ varmt!

 

Var helt slut igår när vi kom fram. Teneriffas flygplats är inte den mest organiserade... både jag och min väninna Ansie hade valt "assistans" till och från flygplanet i och med att det är rätt långa sträckor och mycket köande. Det innebar att vi blev sittandes utanför flygplanet i typ en timme innan vi fick hämta väskorna och sedan komma ut till bussen. Väl i bussen fick vi vänta ytterligare fyrtio minuter innan den faktiskt åkte.

 

Vi var både svettiga och rejält hungriga när vi kom fram. Med tanke på att vi gått upp klockan fyra på morgonen så var det kanske inte så konstigt... Vi kom fram till Vintersol klockan fyra på eftermiddagen.

 

Jag och Ansie fick rum bredvid varandra (gulligt att de tänkt på det!) i nya byggnaden. Mitt rum var ungefär som en bastu. Har nu lärt mig att i denna värmebölja är mitt rum som en bastu varje dag mellan klockan ett och klockan sju. Sen blir det en något svalare bastu när solen gått ned - men fortfarande alldeles för varmt för min smak. Tur man havet bara ligger fem minuter bort!

 

Det första jag gjorde här var att ta ett dopp i solnedgången. Så himla skönt. Underbart. Vattnet kändes ungefär lika varmt som en insjö, men ändå ljuvligt svalkande.

 

Idag har jag träffat läkaren och sjukgymnasten och tränat i gymmet, simmat och vattengympat. En lite rolig detalj är att sjuksystern är en tjej som jag pluggade spanska med i Cadiz för typ åtta år sedan...

 

Man blir rätt slut av värmen här kan jag säga, och såklart av träningen. Jag hade tänkt sitta och blogga en stund varje dag men det kommer jag inte att orka. Det är fullspäckat träningsschema fram till middagen klockan sex och sedan är det enda man vill göra öppna en bra bok eller titta på en serie. Kameran kommer med största sannolikhet att ligga orörd i värdeskåpet fram tills helgen. Det är träning även på helgen men i lite mindre utsträckning.

 

Så vi kan väl säga som såhär att förvänta er inte så många inlägg den här månaden! Det blir när det blir, helt enkelt. Men till helgen hörs vi definitivt! Ha en fin höst därhemma :-)