---

Det här med att jobba både som egenföretagare och som anställd är  i n t e  s å  s m a r t  när man blir sjuk. Just fått reda på av försäkringskassan att när ens "årsarbetstid" räknas ihop så tar de INTE med i beräkningen det som man jobbar i sitt eget företag. Så om jag nu jobbar tio timmar som fotograf och tjugo timmar som arbetsterapeut så blir ändå min "arbetstidspott" 20 timmar i veckan.

M E N. När man inte kan jobba dessa 20 timmar som arbetsterapeut (på grund av ökat antal och fler ihållande inflammationer) utan blir sjukskriven från den tjänsten halva tiden DÅ, då räknas egenföretagstimmarna in. Så när de gör sin bedömning så blir det lika med noll sjukpenning.

För jag jobbar ju fortfarande min "arbetstidspott".

Så nu ska jag helt enkelt klara min ekonomi på min arbetsterapeutlön som nu då alltså är på 25% och på mitt fotograferande, som jag de allra flesta månader efter skatter och avgifter kanske får ut uppskattningsvis 3000 kr i månaden på. Hur tror ni att det kommer att gå?

Det känns som om jag kommit till något slags vägval / livsstilskrock. 

För jag kan ärligt talat säga att det inte är tillräkligt för att leva på. Möjligtvis överleva. Så. Vad ska jag hitta på nu? För att sluta jobba med foto finns inte i min värld. Det börjar äntligen gå åt rätt håll ju, och jag har äntligen köpt in allt material, objektiv och studiotillbehör som jag behöver så att jag faktiskt börjar tjäna på det.

För att inte nämna den helt uppenbara faktorn att fotografin ÄR mitt liv - det är min passion, min luft, min identitet. Det räckte med att (på sätt och vis, när jag nu ändå är lite dramatisk) förlora dansen. Utan mina bilder skulle jag helt ärligt, utan att överdriva, gå under. Försvinna. Reduceras till en skröplig, grå KROPP utan mening.

Ok, nu har jag nog varit tillräkligt dramatisk... 

Jag får nog ta och tänka igenom mina alternativ här (ska bara leta upp dem) och återkomma när jag hittat en lösning. För jag är uppvuxen med att tro på att allt ordnar sig alltid till slut.