Ikväll fick jag äntligen visa de vackra bilderna för min fina modell Hanna! Vi tittade lite smått fnittrande igenom dem, haha! Har varit jättetaggad inför den bildvisningen - SÅ många ljuvliga bilder!! Det känns så där grymt härligt att se på dem och veta att jag har tagit dem! Några av dem kommer jag lägga till "mina bästa bilder"-högen, ingen tvekan.

 

Men som alltid är det ju produkten av ett riktigt bra samarbete! Och det blir fler! Vi har massor med nya idéer som vi ska genomföra nu till helgen!

 

Ni får dock hålla ut ett tag till - m å s t e prioritera den där nya hemsidan. Nu måste den bli KLAR snart. Känns dumt när jag skickar folk vidare till min gamla som jag lämnat lite halvdant uppdaterad vad gäller priser och nya bilder... och senast idag mailade jag en potentiell bröllopskund. 

 

Så jag har bestämt mig för att ta ett hemside-race och bara jobba jobba JOBBA tills den blir representabel! Har många timmar på mig eftersom jag fick en oväntad datadag imorgon! Min snälla reumatolog gav mig en kortisonspruta i mitt artros-knä idag och då är det stillasittande vila som gäller i 24 timmar. Perfekt!

 

 

 

 

 

Så här såg min kväll ut, denna dagen-före-alla-hjärtansdag. I instagrambilder. Jag och Erik syndade till middag. Han åt fil med chips, jag fil med kalaspuffar. JAG VET! Man ska inte äta sånt där sött slisk! Men jag fick ett plötsligt begär efter barndomens kalaspuffmorgnar. Det är första gången jag köper hem dem, helt ärligt. SÅ gott.

 

Som vanligt tog vi ett parti Caracasonne medans vi åt. Det har blivit som ett beroende nästan. Ibland spelar vi typ tre partier på raken. Nu har vi dragit ner det till ETT per dag. Om vi inte spelar det hemma hos Hanna och Johan, då blir det fler...

 

Hanna och Johan har vi för övrigt bjudit över på en Hjärtlig kväll imorgon! Jag städade hela lägenheten idag just därför. Bra att ha få en push ibland i form av besök. Vi ska laga middag ihop och spela parspel och äta hjärtformad tiramisu, som jag för övrigt gjorde i ordning rätt sent ikväll. Det blev två smakprov i glas också :-P

 

Sista bilden är onsdagens medicinspruta. Det som håller min kropp igång. Jag känner inte igen min kropp utan den. Enbrel, världens bästa medicin. SÅ tacksam för den forskning som ledde fram till det medlet. Så tacksam för att vi har subventionerad medicin i Sverige...

 

Jag har nog fått en sockerkick av allt skål-slickande så jag lär vara uppe ett tag till... men GodNatt på er därute! Hoppas att ni får en sån där riktigt sockersöt, romantisk Valentines day!

 

 

 

Ikväll har Erik och jag suttit i soffan hand i hand och tittat på feel-good-film och ätit Ahlgrens bilar. Det var en sån där nördig musikal-film med massa acapellasång. Vi kunde såklart inte låta bli att sjunga med...

 

Nu sitter vi på var sin sida av vårat specialtillverkade skrivbord, vid våra datorer, med en west-coast-swing-lista på Spotify. Erik spelar, jag bloggar och kommer det någon låt som vi inte kan sitta still på så blir det lite flummig lindyhop-inspirerad west coast swing i vardagsrummet.

 

Vi har det så grymt bra! Just nu känner jag mig SÅ lyckligt lottad. Jag har det så bra! Två jobb som jag trivs förträffligt med, en u n d e r b a r fästman, mina älskade bilder och ett dansande hjärta. Men jag tror delvis att det där med lycka är något man på sätt och vis väljer. Det är sällan jag inte känt mig lycklig precis där jag är. Jag är nog bara en sån som föredrar att bejaka den känslan framför andra känslor. Jag kan ju erkänna att min kropp inte alls är särskilt tip-top just nu, den är i princip motsatsen till bra. Jag kan erkänna att varje steg jag tar gör ont - mer eller mindre - men ja. Artros i kombination med inflammation är ingen höjdare. Jag får lägga den mesta energin när jag går på att gå på rätt sätt och inte ge efter för den där tillfälliga smärtstillningen i att "vagga" fram som en pingvin. När jag växlar min manuella bil tänker jag att jag borde införskaffa en automatisk bil så att jag slipper vinkla foten i det där läget som gör så fasligt ont. När jag dansar får jag koncentrera mig på att kompensera för de vinklar och steg jag inte kan ta som förut.

 

Men jag glömmer det onda när jag fotograferar - hur knasigt är inte det? Jag skänker det inte en tanke. Det är som bortblåst när jag tittar genom linsen. Tydligen är det inte lika stimulerande att bara gå i egna tankar... :-) 

 

 

 

Imorgon kommer de här busfröna och hälsar på i studion :-) Tänkte prova i dagsljusstudion och hoppas att de inte rymmer från den... :-D Känns roligt att få träffa dem igen, jag har följt med dem under deras uppväxt. Det är bland det bäst som finns, att få följa med en familj så där, fota dem i olika åldrar, se hur snabbt de växer och hur de förändras. Sen är det såklart kul att se sig själv utvecklas i den egna stilen och sättet att fota.

 

Jag fotade faktiskt deras föräldrars bröllop för många många år sedan, många år innan jag startade eget. Jag fotade med analog kamera och svartvit film. Deras bilder fick jag agitera fram i mörkrummet, bland den distinta doften av kemikalier och Eddie Vedders härliga röst. En film innebar en hel dag där.

 

Nu arbetar jag lite snabbare ;-) Trevlig helg på er!