DROGHEDA, Irland

 

Så var vår resa över. Vi gick upp tidigt och avnjöt frukosten på vårt charmiga Bed&Breakfust-hem. Vi tog en bild på oss själva. Vi packade ihop våra pinaler, och sen var det bara att köra till Dublin och lämna in bilen. Den fina, sportiga Nissan som tagit oss runtom i landet.

 

Men jag var rätt nöjd då, med körandet framför allt. Vi hade inte kunnat få en bättre resa. Alla härliga människor som vi mött, de fina platserna vi varit på, den där gången vi spelade mini-golf i regnet eller alla nätter då vi gick på McDonalds och åt smaskiga "chips with garlice sause"... (det GÖRS inte pomfritt här som där...)

 

 

 

DROGHEDA, Ireland

 

I den här lilla staden landade Erik och jag innan det var dags att åka till Dublin och flyga hem. En stad där det inte hände så mycket. Vi gick mest runt och försökte hitta något vettigt fik. I slutänden blev det att vi satt och läste inne på ett kaffehak precis i början av köpcentret som ni ser här neden, på andra sidan den coola bron.

 

 

 

Staden är mest känd för att den ligger närmast Irlands mest berömda förhistoriska fornlämning, en sk. Passage Tomb, som byggdes 3200 år före kristus. Visst åkte vi också för att (försöka!) titta på denna turistatraktion, men vi bojkottade den svindyra turistsightseingen (som skulle ta TVÅ timmar) man var tvungen att göra för att över huvud taget få komma in och titta på platsen. För att få någon bild på den så försökte vi spela dumma och få vakten att släppa in oss bakvägen och vi lyckades nästan - om inte hans mer regelrätta kollega hade kommit tillbaka då...

 

Så vi smög omkring i dess utkanter och lyckades i alla fall få EN bild på den välvaktade sevärdheten...

 

 

 

Istället för att sitta på en buss i två timmar så körde vi runt lite och hittade till en liten tragisk djurpark. De hade en massa lantliga djur i små bås, det var beklämmande. Det blev inga foton tagna där, kändes bara helt fel. Det luktade illa och djuren bara låg apatiskt på sina platser.

 

Lite längre bort hittade vi dock lite grönbete och lite friare inhägnader. En liten get hade tydligen hittat ut för han strosade omkring på samma sida som oss :-) Det är geten som lagt sig i skuggan av staketet...

 

 

 

Vi hittade också till ladugårdens höbalar, som man kunde springa runt och busa bland :-) Något som vi såklart gjorde. Jag och Erik är nog några av de barnsligaste personer jag känner. Svårt att slå oss där...

 

 

 

GIANT'S CAUSEWAY, Antrimkusten, Nordirland

 

Denna underbara plats var vår resas huvudatraktion. Vi hade garderat oss genom att bo på två ställen som båda låg ungefär lika långt därifrån, för att kunna ha några dagar att välja mellan. Man vill ha fint väder när man åker dit.

 

Man vill ha precis sånt väder som vi fick. 

 

Giant´s Causeway består av typ 40 000 mörka, hexagonformade stenar. Det ser ut som en gigantisk vaxkaka, hur häftigt som helst. Dessa bildades av ett underjordiskt vulkanutbrott för 60 miljoner år sedan. Vissa formationer påminner om staplar av mynt och har kallats "jättens pengar".

 

I mitt minne var denna plats magisk. I verkligheten var den precis som jag minns den. Jag ville aldrig gå därifrån.

 

Jag fotade från alla vinklar och stod med stativet länge och väl för att få DEN bilden. Det krävdes lång slutartid, liten bländaröppning, polarisationsfilter, ett ganska mörkt gråfilter och ett graduerat gråfilter. Och tålamod, tid och många försök innan det blev helt rätt. Är ni beredda? För här kommer en hel drös med bilder...

 

 

 

BELLARENA, Limavady, Co. Derry, Nordirland

 

Jag träffade kärleken för första gången sommaren då jag skulle fylla femton år. Det var på en solresa med mamma och lillasyster som vi möttes. Han var lång och gänglig och full av fräknar. Hans ögon glittrade. Han hette Neil och kom härifrån, från Nordirlands nordligaste punkt. Neil gav mig min allra första trevande kyss - typ tio minuten innan hans buss till flygplatsen skulle gå...

 

Sedan brevväxlade vi i flera år - ni vet, när brev skrevs med papper och penna och tog två veckor att komma fram.

 

När jag gått ut gymnasiet så bestämde jag mig för att vara au-pair ett år, på Irland. Det var dags att träffas igen. När jag fick min första semester som au-pair satte jag mig på bussen och åkte och hälsade på dem.

 

Och föll pladask. På riktigt.

 

Han var inte längre tanig men precis lika fräknig, hade en piercing i ögonbrynet och samma snälla blick. Han sjöng och spelade gitarr för mig på sitt rum, vi tog långa promenader på stranden, han gav mig ett mixed tape som jag lyssnade sönder och vi åkte till Giant Causeway och såg solen gå ner medan vi satt på en kulle och delade på en klase vindruvor.

 

Det var dock inte ok att vara kära med tanke på att han hade flickvän och jag inte hade en tanke på att flytta till Nordirland. Så vi höll alltid ett avstånd. Det var smärtsamt och romantiskt på samma gång. Det bubblade av såna där vill-men-får-inte ögonblick.

 

Ytterligare ett halvår gick innan jag såg honom igen - min andra semester, precis innan jag skulle hem till Sverige igen. Det gick inte bättre denna gång. Ännu mer kära var vi och ännu mer förbjudet var det.

 

Det var rätt hjärtslitande.

 

Det gick det två år innan vi skulle träffas nästa gång. Vi brevväxlade fortfarande, men inte lika frekvent. Jag var tjugoett år och helt inne i träningssvängen - hade klippt håret i kort pojkfrisyr för att det var mer praktiskt när jag simmade. Denna gång var hans flickvän - som nu blivit fästmö - inte riktigt lika tillmötesgående vad gällde att låta sin karl umgås med den där blonda (ja, där och då ansågs jag blond!) svenskan... Jag förstod henne...

 

Jag tyckte det var rätt skönt att jag faktiskt inte blev kär en tredje gång...

 

Nu var det alltså dags igen! Denna gång var det tretton år sedan vi sågs sist. Vi hade inte haft någon kontakt med varandra sedan dess och jag hade ingen aning om ifall hans föräldrar bodde kvar på samma adress. Jag hoppades innerligt att de båda skulle vara kvar - och vid god hälsa - för hans föräldrar är verkligen de finaste människor man kan tänka sig. 

 

Jag och Erik tog vår GPS och skrev in den gamla adressen som jag skickat så många brev till och så körde vi dit en dag. (Tänk vilken kille jag har, som inte har något emot att åka ut på vishan en dag för att träffa sin flickväns gamla kärlek!) Vi kom fram och jag gick med pirr i magen fram till dörren och knackade på. Och de öppnade!

 

D E T var häftigt. Mary öppnade. Hennes min var oslagbar. Kommer aldrig glömma den. En sekund av oförståelse och sedan glimten av igenkännande, följt av förvånat utrop, några steg tillbaka och sedan en varm kram och en drös av frågor. Härliga, varma Mary som säger wee ones med den där sköna nordirländskan. Det var underbart att se dem igen.

 

En kopp té, ett fotoalbum och ett telefonsamtal (med Neils syster) senare kom Neil förbi med sin son Evan. Vi kom på att det var nitton år sedan vi sågs den där första gången. Han såg ut precis som jag minns honom, men med en sån där lugn aura som man får när man är i livet precis där man vill vara.

 

Det är något särskilt med att återse gamla vänner (och gamla kärlekar i detta fall) efter så många år. Det är pirrigt och spännande och överväldigande. Jag tog massor av bilder. I vanliga fall är det barnet jag fokuserar på, men i det här fallet tror jag nog att skärpan kan hittas främst på den stolta fadern ;-)

 

 

 

 

 

 

DERRY, Nordirland

 

I denna stad hängav vi oss ohämmat till våra böcker! Det var ofta mulet och rätt trist väder och vi bodde vägg i vägg med ett helt underbart ställe som serverade god och billig mat och dryck, natt som dag. När stadens sevärdheter fångats på bild så var det Kaffe latte och fish & ships, drinkkannor och nattsnacks som gällde. Vi åt gott och sov någorlunda gott i ett litet kyffe som inte hade något fönster ut annat än mot en luftkonditioneringstank och en väsnande liten innegård där baren slängde sina klirrande sopor mitt i natten... 

 

Det var verkligen ett idylliskt litet ställe vi hittade där - stora fönster mot stadens liv, sköna stolar, bra service, prisvärd mat.

 

 

 

DERRY, Nordirland

 

Det regnade när vi körde från Donegal och förutom ett litet vattenfall som vi stötte på längs vägen så var det en rätt tråkig bilresa mot Derry. Derry var dock klart värt det. Den här underbara bron - Peace Bridge - hittar man här. Med de härliga molnen vi hade den dagen så tyckte jag att det var perfekt att göra en low-key bild som denna. Tog den med min godzillapod fastsurrad på ett staket, kameran på lång slutartid och liten bländaröppning. Något ND-filter hade jag säkert på också. Om man förstorar upp den så syns rörelseoskärpan på människorna som går över bron :-)

 

Vi föll för Derry. Det kände som en mysig liten stad där man kunde hitta det mesta inom promenadavstånd. Sånt tycker jag om :-) Perfekt för shopping! Jag köpte böcker, vykort och kläder här. Erik skulle såklart fånga mina "outfits"... Sen satt vi mest och fikade...

 

 

 

 

DONEGAL, Irland

 

Det roliga med att bila genom ett land är att man verkligen får se skillnaderna mellan det vackra, lugna landet, de häktiska små städerna och så de där totalt ställena som verkar helt öde - tills man märker att alla samlats på den lokala baren för att titta på en match :-)

Det bästa med att bila själva är att man är helt fri att stanna var och hur länge man vill. Underbart när man är fotonördar som vi :-) Det hände titt som tätt att jag fick ställa bilen intill kanten för att vi skulle ut och fota något vi just kört förbi. Ett bra motiv är alltid värt en omväg!

 

Donegal är ett grevskap som inte ligger så långt från Nordirland. Det ösregnade och var mörkt när vi väl kom fram till vårt boende, men WOW vilket underbart litet ställe vi fick bo på sen! Vi fick ha ett helt värdshus för oss själva den natten och sova i värsta sviten! (Ja, faktiskt, värdinnan hade tagit ledigt just den söndagen, berättade hon!)

 

På kvällen i Donegal piffade vi upp oss lite och begav oss in till Donegals lilla hamn för att äta en riktig festmåltid på den restaurang som värdinnan varmt rekommenderat oss. Jag åt en grymt smarrig glass...

 

 

 

 

Märkte av inströmningen av kommentarer att jag nog hamnat på Blogg.se´s förstasida igen :-) Härligt att få nya besökare och jag känner mig hedrad att Blogg.se har lagt mitt inlägg där och skrivit så fint om det! De har verkligen satt pricken över i-et i sin beskrivning av Irland. Det är verkligen ett historiskt och sagolikt land!

 

Jag har fått några frågor om hur vi bokade vår resa och boende osv. Vi bokade alla olika boenden via Booking.com och flög dit genom RyanAir (de må vara lite struliga och rigida med regler och sånt men de ÄR trots allt billigast). Det var tack vare min resvana syster som vi bokade allting i förväg. Vi hade tänkt "improvisera" och ta dagen som den kommer... tills hon berättade att det blir ungefär tre gånger så dyrt på det sättet! 

 

När vi bokade hotell - eller som mest, Bed&Breakfust - så letade vi framför allt efter prisvärda ställen som hade WiFi och parkeringsplats. Man vill liksom slippa strulet att leta internetcafén eller parkering och behöva gå en massa... Det gick alldeles utmärkt. Allt klaffade. Och skulle det ha varit så att vi ville boka av - eller om - något så hade det inte heller varit något problem, allt skötte man genom booking.com.

 

Bilen bokade vi genom Avis. Vi anlände till Dublins flygplats och fick åka en minibuss till Avis där vi hämtade bilen. Den lämnades tillbaka på samma ställe (efter att vi gett den full tank) och så blev det minibuss till flygplatsen. Lätt som en plätt :-) 

 

 

CLIFFS OF MOHER, Co. Clare, Irland

 

Här kommer bilderna från ännu en härlig utflykt som Erik och jag gjorde när vi bodde i Galway för andra gången (första gången var det för mulet). De är så imponerande! 200 m höga klippor som stupar ner i Atlanten. Dock är jag lite för skruttig för att orka promenera längs dem, jag nöjde mig med att ta den där klassiska bilden som finns på alla vykort :-) Skulle bara ha önskat mig lite vilda vågor som slog där nere...

 

 

 

 

POULNABRONE och kalkstenar, 150 m över havet, Co Galway, Irland

 

Bland häftiga stenformationer finns en välkänd gravplats där forskare hittat typ 30 människor från 5000 år bak i tiden; Poulnabrone. Jag och Erik gjorde en utflykt dit för att ta våra egna vykors-bilder och vi hade tur som hann ta dem innan bussen av turister dök upp... :-)

 

 

 

 

 

Sen stannade vi kvar ett bra tag och hoppade omkring på de fashinerande kalkstenarna runt omkring, som formats av regnvatten till alla möjliga spännande motiv! Vi hittade bokstäver, ett frågetecken, alians mm... Fast ni kanske ser något annat?

 

 

 

 

 

DUNGUAIRE CASTLE, Co. Galway, Kinvara, Irland: Dunguaire Castle

 

Legenden säger att slottets ägare, Kung Guaire, var så generös att hans generositet sträckte sig bortom döden.  En historia är att när tiggaren, som kungen hjälpt många gånger förut, stod vid kungens grav och sa "Kung Guaire, inte ens du kan hjälpa mig nu" så sträcktes kungen upp en skeletthand och lade ett gäng guldmynt i tiggarens hand. Enligt legenden så ställer du en fråga som har du ett svar på den innan dagen är slut.

 

Jag och Erik stannade i Galway några nätter till efter vår tur i södra Irland. Nu var vädret vänligare och vi gjorde några efterlängtade utflykter i närheten av Galway. Detta slott var ett av dem. Vi stötte även på en sån där härligt irländsk skylt om Guinness och en sån där cool vägskylt med massvis av färglada pilar på :-) 

 

 

 

 

KILLARNEY och Ring of Kerry ll, södra Irland

 

Ett av huvudattraktionerna under Eriks och min bil(d)resa på Irland var det vattenfall som ni ser här nedan. Jag fullkomligen ÄLSKAR vattenfall. Vi tog (ytterligare en) häst&vagn-tur för att få se sevärdheterna mer avslappnat. Här hade vi en tjugo minuters lång paus då vi promenerade till vattenfallet.

 

Bilden togs med stativ, minsta bländaröppningen (bl. 22) och några sekunders slutartid - en eller två tror jag att det var. Eller var det fyra? Hur som helst, ville ha utsmetat vatten. Jag har dock gjort tre versioner där jag tagit fram olika färger och sedan har jag lagt ihop dem i Photoshop och målat fram olika effekter. Därför har bladverket lite mer växlande färger... Det var så tråkigt helgrönt annars! 

 

Fotografens frihet ;-)

 

Vi såg även andra vackra landskap och byggnader under den skumpande färgen. Det blev en hel del bilder även från denna dag...

 

 

 

KILLARNEY och Ring Of Kerry, södra Irland

 

Vi hade varit lite väl optimistiska när vi sagt att vi skulle göra The Ring of Kerry på två dagar. Det såg ju så hanterligt ut på kartan, den lilla ringen... Skulle ta åtta timmar att köra, sade man till oss. Och tanken är ju att man ska SE saker, inte bara köra förbi dem!

 

Vi hann alltså bara se en bråkdel av vad vi tänkt, men jag tror ändå att vi lyckades pricka in några av dess absoluta höjdpunkter! Samma dag vi kom dit fick se både berg och gröna dalar, åka häst & vagn, leka i ruiner, möta får och fota kor i vackert kvällsljus. Vad mer kan man önska?

 

Det var också här i Kerry som jag kom på den roliga idén att vi skulle fota oss själva med självutlösare i varje hotell/b&b som bodde på. Det blev roligare och roligare bilder kan jag säga :-)

 

 

 

 

I somras bilade Erik och jag omkring i Irland och Nordirland. Vi hade noga planerat alla olika stopp vi skulle göra och bokat boende i förväg. Där vi ville vara lite extra säkra på att få fina dagar stannade vi lite längre och Galway var det (enda) ställe som vi bodde i mer än en omgång. Det var i Galway som jag var au-pair för många många år sedan, efter gymnasiet :-) Jag spenderade nio månader där då och förälskade mig i stället!

 

Folket, staden, gatulivet, Eyre-square, vädret... Ja faktiskt! Det är verkligen överväldigande väder på Irland. Vindar då du knappt kommer framåt på cykeln. Stormar då paraplyerna vänder sig åt andra hållet. Regnet kan göra dig genomvåt på en minut. Himlarna är mörka och dramatiska. Det är rätt underbart tycker jag!

 

Det var också som au-pair som jag började fotografera med systemkamera! Fick min första - en pentax - när jag tog studenten och det var på Irland jag upptäckte hur mycket jag tyckte om att fånga ögonblick med den! 

 

De första dagarna regnade det non-stop. Vi passade på att besöka kaféer, shoppa och hänga på min favoritkrog KingsHead där de ofta har livekonserter - irländsk musik eller rock - och där drinkarna kostar ungefär hälften av vad de kostar här. Jag är inte mycket för öl (eller irländsk guinness) och väldigt kräsen vad gäller vin men en söt drink i vackra färger (som blir så fin när man fotar!) för att skåla in att semestern börjat kändes rätt ok :-)

 

 

 

 

 

Jag har äntligen tagit mig tid att gå igenom våra Irlandsbilder! Ikväll sitter jag och redigerar för glatta livet, kossor och dramatiska himlar och vida landskap. Det är tydligt att nyckelordet är dramtiskt! En egenskap som jag älskar hos vackra Irland. Må så vara att det var en något kall och blåsig semester för att vara mitt i sommaren, men det ger helt klart roligare semesterbilder!

 

Så nu vet ni vad jag gör hela kvällen. Jag började klockan fyra och har kommit till dag fyra av tio....

Behöver jag säga att det blev l i t e mycket bilder? Nä, trodde inte det.

 

 

Hemma igen och ...åter vid datorn :-) Väskorna står ouppackade vid dörren och mobilklockan står fortfarande på irländsk tid. Vi kom hem för några timmar sedan och håller på och ladda in bilderna i datorn för fulla muggar. Orsaken är framför allt för att helgen bjuder både på bröllop och testfotografering, så de behövs tömmas fort!

 

Vi har sjukt mycket bilder att gå igenom! Det har verkligen varit en fotosemester :-) Rätt underbart, alltså! Men särskilt utvilad kan jag inte säga att jag känner mig, haha, har ju kört bil flera timmar per dag, ofta inte bott på samma ställe mer än en natt, sett nya platser och släpat runt på tunga fotoväskan - även om Erik i många många fall fått släpa omkring både på sin och min fotoutrustning samt stativet... 

 

Medan bilderna laddas in i Lightroom så har jag mailat lite kunder och gjort en planering inför morgondagens bröllopsfotografering. Den mysiga testfotografering vi hade gjorde verkligen att jag nu känner mig så där extra peppad och inspirerad! Och som vanligt när det handlar om längre bröllopsdokumenteringar: lite fjärilar i magen har jag minsann. Det är nog nyttigt...

 

Håll tummarna för mig och min duktiga fotoassistent Erik imorgon!

 

 

 

 

Jag är ledsen att det varit så dött här på bloggen! Jag och Erik befinnor oss på Irland just nu och de senaste dagarna har spenderats mestadels i regn eller i en bil! 

 

Vi startade i Dublin och har kört till Galway, ner till Kilarney, upp till County Clare och vidare norrut. Nu är vi i Donegal, på ett jättelyxigt hotell och har just kommit hem från en utsökt middag :-P Imorgon kommer vi att korsa gränsen till Nordirland.

 

Det är jag som kör och första dagarna kändes det som att vara nybörjare i trafiken! Det blev många omvägar då jag hellre körde rakt fram än svängde... Men nu känns det helt ok, nästan naturligt, att köra på vänster sida.

 

Vi bor på massor av olika hotell eller Bed & Breakfust´s och har kollat upp precis vart vi vill åka för att fota :-) Jag var Aupair här för femton år sedan så jag har lite hum om vad jag ville att vi skulle se igen. Dock lite ambitiöst att täcka in hela Irlands väskust samt Nordirland kan jag nog tänka nu så här i efterhand... Vi lär planera lite annorlunda nästa gång... och kanske välja ett land som inte är så kallt och regnigt!

 

Ni anar inte var mycket bilder vi tagit hittills... På hästar, kor och får, på vattenfall, sjöar och broar, på söta stugor, vackra ruiner och förfallna kyrkor och på häftiga klippor, coola stenformationer och färgglada pubar. Men tyvärr får bilderna vänta tills vi är hemma igen, för internetuppkopplingen här har varit kass nästan överallt och min laptop som vi tagit med oss är såååå långsam. Tog tio minuter bara att få till den här bilden...

 

Jag hoppas att ni har överseende med denna bild- och bloggtorka samt kommentartorka (kollar på sin höjd mina mail på mobilen ibland) - jag är tillbaka om några dagar och då blir det mer av den varan!

 

Glad sommar önskar Helena och Erik!