Igår träffade jag min vän Johan för första gången på länge länge... Johan har alltid betytt väldigt mycket för mig, men saker och ting förändras, omständigheter ändras och tiden går. Så tiden gick och plötsligt var det så länge sen. Så satt jag en dag förra veckan och fördrev tid (väntade på bilder) och tänkte "nä nu vill jag prata med Johan!" och så slog jag honom en signal. Han heter just "Johan!" i min mobil och är den enda som har utropstecken efter sitt namn, det borde berätta lite om just hur mycket han betydde för mig! Vips hade vi bokat möte och den där dåliga känslan var som bortblåst. 

Synd att jag inte ringde tidigare, tänder jag nu, men som alltid - bättre sent än aldrig.

Han och Jasmins lille Sam hade vuxit upp till en söt och bestämd ettåring, slående lik Johan! Han hade precis lärt sig gå och ramlade bara då han skulle gå och byta riktning samtidigt...