tänka tunga saker är inte min grej
Jag tänker hellre ut en lösning som fungerar. Men ibland är det lite klurigt. Särskilt när man ibland blir lite extra skruttig, som en "gammal" reumatiker som jag. Hur man än tänker så kommer man inte närmare något svar. Inatt var en sådan natt. När veckarklockan ringde imorse kändes det inte som om jag över huvud taget sovit något. För nu är jag inne i ett dålig hjul av små frånvaror på grund av inflammationer som behöver åtgärdas. Och så nu då, när det inte räckte med en kortisonspruta och läkaren vill ha lite mer info innan han ger nästa.
Stackars min rehabavdelning. Stackars patienter som inte får sin ADL-bedömning. Eller sina hjälpmedel.
Stackars mig som kanske egentligen borde skaffa mig ett jobb som innebär mindre spring fast jag trivs så bra där jag är.
Men hittills har det ju alltid kommit något bra ur allt som varit lite dåligt så jag borde inte oroa mig. Egentligen. Jag borde se det som en MÖJLIGHET istället. Till utveckling. Till nya vägar. Till kreativa lösningar. För nog finns det sådana, det är jag säker på.
Tajmingen är ju bara inte så super, men så är det väl oftast. Jag vill ju egentligen ha stabiliteten NU. Jag är mitt i livet och då vill man inte ut och flyga, man vill Landa. Bygga bo. Börja tänka på att Bli Fler. Och ägna all sin kreativitet till att genomföra spännande fotoprojekt!
DET ska bli jättekul. Igår träffade jag en supersöt tjej som både jobbar som poledansinstruktör och cirkusartist :-) Hon är en av de ljuva kvinnor som ska hjälpa mig med min "drömbild". Hon var jättetrevlig och det kommer att bli så roligt att jobba med henne!
Sen har jag även några fler snyggisar som ska hälsa på i studion och vara ljuva :-) Känns jätteroligt! Plus att jag har ett kreativt projekt med Jessica från "Assistansanordnarna" där jag får både fota och måla! Dubbelkul alltså!
Kram
Förstår att det är supertrist när kroppen sätter stopp för det hjärtat och huvudet vill! Men jag tror att alla vet att du alltid gör mer än ditt bästa! Hoppas du kryar på dig snart!
Åh Helena, trist när kroppen inte vill det som huvudet vill. Samtidigt känns det sunt att för en gångs skull läsa att något känns jobbigt - du verkar nästan omänskligt positiv ibland. Man FÅR ju känna efter och uppleva även det som är jobbigt. :-) Livet går ju tyvärr inte alltid på räls. Jag hoppas i alla fall att du snart blir bättre och framförallt kan gå vidare med de där bli-fler-tankarna. :-) Stor kram Lena
:-) tack för de orden söta ni!
Fin bild :)
Vad har du för typsnitt? älskar det! :D
Tack ska ni ha! :-) Ledsen, men tyvärr vet jag inte riktigt vad mitt typsnitt heter...
Vilken jättefin blogg du har :D
Tack Claudia! :-) Det har du också! Välkommen hit!
