min kära ö
Det är alltid speciellt att komma hit till Teneriffa, mitt andra hem. Det är som att kliva in i kulisserna där mitt tidigare liv utspelat sig. Vart jag än är finns det minnen och vanor som hoppar pâ mig. Bekanta dofter, bekanta gupp i vägen, bekanta vyer. Jag köper frukt pa samma ställe som jag brukade, jag är trogen den "bästa" glassbaren, jag sitter och bloggar pâ samma ställe som jag satt och mailade förut (hade aldrig internet hemma här).
Det är bâde härligt och sorgligt. Även om jag ingenting ângrar sâ saknar jag ändâ allt det här väldigt mycket. Klimatet, rytmen, tempot. Lättheten i att vara. Att man aldrig är osynlig. Att bo i en by där man hälsar pâ folk man gâr förbi pâ morgonen. Att alltid vara solbränd (inte direkt brun utan egentligen mest "inte blek"). Att alltid se berg och/eller hav i horisonten.
Att parkera under en palm.
Jag var duktig pâ att aldrig ta de där sakerna för givet. Minns att jag alltid, under mina fyra âr hár, tyckte att det var sâ hárligt exotiskt just det där att parkera under en palm eller promenera längs havet och höra pâ när vâgorna bröts.
Jag älskar att fâ prata spanska igen. Det är nog nâgot av det jag saknar allra mest i Sverige. Att inte ha den där vardagsspanskan.
Som sagt, det är svârt när man "bott in sig" nâgonstans, kallat det för "hemma". Svârare dâ man har sitt hemma pâ flera ställen. Dâ kommer man alltid att fâ dras med hemlängtan.
Kommentarer
Sara Björk
Åh vad härligt du skriver! =)
Svar:
Helena Petersson
Anette
Ja, du skriver så bra om hur du känner! Det där med att bo i en by.... kanske ni skulle flytta till Hökmark :-)
Svar:
Helena Petersson
