I slutet av september mötte jag upp med Anni och Robert för denna höstfotografering i gryningen. Anni visste inte att vi skulle fota utan det var en överraskning från Robert och hon blev underbart förvånad när de på sin okristligt tidiga morgonpromenad möttes av mig! Klockan var inte ens sex. Det ni. 

 

Vem som helst hade kanske blivit lite sådär "ojdå, fotas nu!? Men jag måste ju sminka och fixa till mig..." men Anni blev bara glad! Inte så konstigt egentligen, om man tänker efter. Hon är ju en sån där irriterande naturligt vacker kvinna som inte behöver ett uns smink. Sån har jag också varit. Hm. För några år sedan... ;-)

 

Jag måste säga att både Anni och Robert såg betydligt piggare ut än vad jag skulle gjort om Erik tvingade iväg mig på en morgonpromenad... haha, det skulle aldrig hända, vi tycker alldeles för mycket om att sova ut... :-)

 

Jag önskar dock att fler kunder tvingade iväg mig i ottan! För bilderna är klart värt det! Det där skira, krispiga morgonljuset, stillheten, dimman eller om det är riktigt kallt; frosten... Jag har nog aldrig gått upp före solnedgången och inte velat fota. Däremot har jag oftast bråttom någon annan stans och inte tid att stanna...