Lite bilder från min promenad för några dagar sedan. Älskar frost. Kan gå runt hur länge som helst och titta ner i marken efter förstenade, iskristalliga löv och upp på den kyligt blåtonade naturen. Jag ser i svartvitt när det är så. 

 

Det är det som jag älskar allra mest med Krällinge. Att det alltid är vackert och inspirerande. Att jag alltid vill gå ut och fota naturen och ljuset, även då jag inte rört kameran annat än för porträtt på flera veckor. Och det är underbart att det är så nära! Bara att gå utanför dörren!

 

För en vinterskruttig reumatiker som mig är det himmelskt. Med vinterskruttig menar jag främst att det är jobbigare att gå utomhus eftersom marken stelnar till sin ojämnhet och för mig som bara går bra på helt plant underlag är det grymt jobbigt. Som en promenad i gamla stans kullerstensgränder ( u n d v i k e r g ä r n a ).

 

I övrigt är jag varken bättre eller sämre på vinterhalvåret.

 

Vi har haft en underbar jul här på landet. Vänt på dygnet, läst böcker, tittat på film, spelat Munchkins, myst. Tappat kollen på dagarna. 

 

Ledighet när den är som bäst!

 

 

 

 

.