Idag (eller igår om man tittar på klockan...) hade jag en fotografering klockan elva på förmiddagen och vid tio var jag på plats för att rigga. Eftersom jag skulle ha flera personer framför kameram (på samma gång) så satte jag upp bakgrunden så långt bak i studion som möjligt. Man vill kunna stå så långt bak som möjligt för att slippa använda vidvinkel! Jag fick testa mig fram många rundor vad gällde bakgrundbelysningen då blixtarnas ljus reflekterades i ytan på vinylen när de riktades rakt mot den. I slutändan lät jag en blixt indirekt ljusa upp den, vilket fungerade jättebra. Som huvudljus hade jag Octaboxen, som alltid ger en fin rund reflektion i ögat samt sprider ett mjukt ljus.

 

 

 

 

 

Många som fotar i studio använder ljusmätare när de riggar men jag har alltid bara testat mig fram. Tagit en bild och kollat av bilden och histagrammet, ändrat något och testat igen. Efter ett tag behöver man inte testa så mycket. Jag tittar på skuggorna och tycker jag att de är för hårda så lättar jag upp dem. Huvudljuset vet jag oftast var och hur starkt jag vill ha det eftersom jag vet vad jag vill fota med för bländare och ISO och det får i sin tur avgöra hur mycket ljus jag behöver. Det är upplättningsljusen som jag brukar ändra mest på. Flytta runt och rikta om och justera styrkan på. 

 

Framför kameran idag var en familj som jag fotade för nästan två år sedan. Då var det bröllopsfotografering! Jag minns att lilla Svea som då var två år var bestämd och inte alls ville vara med på foto. Hon gick sin egen väg :-) Det var en helt annat Svea jag fick träffa idag! Och bland fotograferingar så var denna bland de absolut enklaste, på ett positivt sätt! Både Sara och hennes döttrar såg bekväma och glada ut framför kameran och jag fick verkligen precis alla bilder jag hade hoppats ta!

 

Nu har jag några att gå igenom ;-)