Hade en mysig kärleksfotografering igår i Farsta med en kollega till mig och hennes fästman. De var så fina ihop! Man kunde se hur kära de var i deras blickar och sättet de kröp intill varandra... och det var lätt att föreställa sig hur fina föräldrar de snart kommer att bli!

 

Kärleksfotograferingar vet ni ju är något av det jag tycker allra mest om att fotografera! Ljuset är en av faktorerna som bidrar till det. Hur dessa fotograferingar alltid sker när solen står lågt och det är lätt att hitta jämna skuggor, färgerna blir mättade, former kommer fram mer fördelaktigt och man kan få såna där ljuvliga motljusbilder när solen silas igenom bladverket eller kikar fram lite lagomt försynt över horisonten...

 

Som fotograf känner jag att det är så skönt att få såna här upplevelser emellanåt när bröllopsporträtten nästan alltid förläggs på tidpunkter när solen är allt annat än på fördelaktig plats. Mellan 13-17 ska dessa viktiga bilder tas. Det svider ibland lite i den kreativa vill-skapa-de-allra-bästa-bilderna-ådran när jag springer omkring på bröllopsdagen och försöket hitta vinklar där solen inte kastar skuggor på fel ställen, gör bakgrunden för ljus eller fräter ut den vita klänningen...

 

Men det blir ju alltid bra, såklart, för jag rekar innan och tittar ut ställen där vi får det att funka. Men. Hur duktig man än är eller hur mycket man än vill och försöket och önskar så går det aldrig att få precis såna där mjuka, skira bilder som man får just under kärleksfotograferingar....